Och där stendog cd-skivan!

(Nöjeskrönika i onsdagens Extra Östergötland)

För några år sen pratades det helt paniskt om att nedladdning och Spotify skulle ta död på skivindustrin. The Pirate Bay var som en härjande pest. Med Spotify mjuknade debatten dock en aning. Då började användarna åtminstone betala för sig.
Att nämnda ny teknik skulle vara dödsstöten är en sanning med modifikation. För nedladdningssajter och Spotify har inte helt på egen hand helt kvävt människors lust och begär att köpa sin musik i plastformat.
Men det banade så klart vägen.

Spiken i kistan var dock något annat – smarta mobiler. Jag har fattat det på allvar nu. Förra veckan dog nämligen cd-skivan i min värld.
För ett år sen köpte jag fortfarande minst ett par skivor i månaden. Faktiskt ganska mycket tack vare Spotify, som då (åtminstone för mig) fortfarande fungerade som en källa till tips om ny och bra musik.
Om jag hörde en bra låt på Spotify ville jag äga den fysiska cd-skivan också.

Men i våras förändrades allt. I mars köpte jag nämligen en iphone. En av de första apparna jag laddade ner var självklart Spotify. Till mobilen har jag dessutom flera tillbehör som gör det möjligt att lyssna på vilken musik jag vill – även i köket och i bilen.
DÄR dog den fysiska skivan.

I våras köpte jag Fleet Foxes senaste platta, som kan ha blivit den sista någonsin. För jag fattade knappt varför jag köpte den, trots att det var ett efterlängtat skivsläpp.
Det ultimata testet kom förra veckan. Ryan Adams släppte då sin ”Ashes & fire” – ett annat mycket efterlängtat skivsläpp. Och precis som Fleet Foxes, My Morning Jacket och Bon Iver, en het kandidat till titeln ”årets platta”.

Men – trots att jag är svag för, och kan sakna den där plastbiten, med konvolut, texter, bilder, helheten – att verkligen köpa ”Ashes & fire” har jag inte haft en tanke på.
Det vore helt onödigt. Jag skulle förmodligen inte ens lyssna på den.

Fotnot: Jag betalar varje månad min Spotify premium-avgift med glädje.