Vilket humör Ryan Adams har för dagen är säkert något varje konsertbesökare funderar över inför varje Adamsgig världen över.
I Sankt Johannes kyrka i Malmö på lördagen var artistens dagsform länge svårtolkad. Innan han öppnade med fina klassikern "Oh my sweet Carolina" mumlade han något i stil med: "Hi, I'm gonna play some songs".
Men mellan de sex sju första låtarna sa han inte ett enda hörbart ord. Inte ens ett tack för applåderna. "Fokuserad" är det ord jag kommer att tänka på. Och det stämde nog.
Men han var mer än så. Han visade sig så småningom vara på topphumör.
Först när en manlig besökare tydligt trotsar fotoförbudet så att blixten lyser upp lokalen tar han till orda ordentligt. Och just då riskerar helvetet att braka löst i detta Guds hus.
Ryan Adams första ord blir med en irriterad ton: "Did you get it? Did you get your photograph?"
Sen nästa låt. Då var vi nog många som väntade på vilken scen den lille mannen på scenen skulle ställa till med i kväll.
Men i stället var det just detta - efter en ursäkt till "kamerakillen" och en motivering till fotoförbudet - som förvandlade den till synes svårmodige artisten till rena stå upp-komikern.
Isen var bruten på bästa tänkbara sätt. Och efter det bjöd Ryan Adams på många skratt, inte minst med alla improviserade låtar om den udda konsertlokalen, publiken och kamerakillen.
Att konserten ägde rum i Guds hus gav oss inte bara träsmak och fantastisk akustik, det gav så klart även upphov till ett och annat skämt, inte minst när huvudpersonen halvvägs in i kvällen tar av sig sin skinnjacka och blottar ett black metal-bandtryck på sina urtvättade svarta tischa.
Men varför fotoförbud förresten? Är inte det bara larviga rockstjärnefasoner, undrar ni?
Nej, Adams ville bjuda på en magisk kväll där vi låter bli våra mobiler och kameror för en stund.
Det ville ju vi också, ha en magisk kväll alltså. Som Ryan sa till killen med mobilen: "Den här kvällen HAR hänt oavsett om du har bilder på den eller inte."
Jag lät mobilen ligga orörd i fickan.
Och en magisk kväll blev det.
Ljuspunkter:
"Ashes & fire"
"If I am a stranger"
"Sylvia Plath"
"Chains of love"
"My winding wheel"
Besvikelse:
Att jag varje gång han satte sig vid pianot hoppades få höra "I love you but I don't know what to say". Men det fick jag aldrig.
Detta var alltså del 2 av 3 av crazybananaskonsertnovember.
Nästa stopp: My Morning Jacket på Münchenbryggeriet i Stockholm på lördag.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar