(Krönika i fredagens Extra Östergötland)
När läste du om katastrofen på Afrikas horn senast? Det var nog ett tag sen va? Är allt kanske bra nu? Har alla fått mat och slutat svälta utan att vi hört något om det?
Nä, knappast. Svenska medier har nog helt enkelt bara omprioriterat och omvärderat nyhetsbevakningen.
I augusti gjorde P3-programmet Brunchrapporten, med hjälp av Röda korset, en uträkning av hur mycket mat som då skulle krävas för att få stopp på den mest akuta krisen, helt enkelt för att konkretisera katastrofen. För vidden av problemet är svår att förstå.
Så här ligger det till. Minimiintaget för en människa är, enligt Röda korset, 2 100 kalorier per dag. För att fylla det behovet för alla miljontals drabbade kan världens största lastcontainers komma till användning. De största som finns att tillgå skulle vardera rymma ungefär 30 ton majsgröt. Och för att råda bot på den mest akuta krisen skulle 190 såna supercontainers få skeppas fram till de behövande – varje dag i tre månader.
Häpnadsväckande. Jag vet. Men detta har väl kanske gjorts vid det här laget, tänker ni.
Nja, mycket har faktiskt gjorts. Enligt Unicef har tusentals ton med livsviktiga förnödenheter kommit på plats och några miljoner barn har vaccinerats och fått tillgång till rent vatten.
Men det är långt ifrån tillräckligt. För bara några veckor sen meddelande även Unicef att 13 miljoner människor fortfarande är i akut behov av hjälp. Undernäringen är fortfarande ett överhängande hot. Över 320 000 barn riskerar att dö. Men det verkar helt ha glömts bort nu.
En massa andra nyheter kom i vägen. En partiledare anklagades för bidragsfusk, en nordafrikansk diktator störtades och teknikinnovationernas egen Messias gick och dog.
En ny hajpad telefon släpptes.
En matkasse blev årets julklapp.
Jag vet mycket väl att det är så vi medier och mediekonsumenter fungerar i vårt symbiotiska förhållande. Intresset för en enda nyhet håller inte i sig särskilt länge.
Men jag kan ändå inte låta bli att skämmas lite.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar